...

Som vanligt så har jag ingenting att skriva om..
Behöver bara skriva av mig lite..
Idag har varit en sån där dag då allt bara har känts värdelöst..
Ingen att umgås eller prata med för alla är bortresta eller ute och super..
Dom få som inte gör något av det jobbar..
Jag vill också jobba..
Så att jag har råd att vara bortrest eller ute och supa tänkte ni säkert nu^^
Ja visst det stämmer ju..
Men det är ju inte den främsta anledningen..
Klart att jag också vill åka till partyorterna och supa skallen i småbitar men jag har viktigare saker att tänka på..
Jag har mitt barns och mitt välmående att sätta i första hand..
Det är ingenting jag klagar över, mitt barn gör mig helt..
Mitt barn är mitt allt, även om jag har dåliga perioder när jag funderar över hur jag ska orka vara mamma..
Jag har det kämpigt ibland..
Ganska ofta till och med..
Men det är det värt.
Det är värt varenda sekund när jag får en puss eller en kram eller ser honom skratta..
Ni som har barn måste veta vad jag menar..
Ni andra kanske har andra saker som ger er samma känsla, om inte annat så kommer ni få uppleva den den dagen ni får barn.
Men just nu så ligger flytt och ett nytt jobb högst på priolistan för mig..
För att vi ska må bra..
Jag OCH mitt barn..
Varken han eller jag trivs speciellt bra där vi bor nu och det börjar bli jobbigt för båda att pendla till dagis..
Nej, jag vill inte byta till ett närmare dagis.
Har inte hört något bra om dagisena som finns där vi bor och han trivs så bra där han går nu och dom känner till hela hans historia med magbesvär och den eventuella bokstavsdiagnosen.
Det vore inte lämpligt att byta nu när det bara är ett år kvar innan det är dags för förskola heller.
Och det är för hans skull.
Vi är ute hos mina päron mycket nu..
Mycket av det är också för hans skull..
Jag har något att göra och då är jag gladare..
Ingen jävla tjurkärring som bara går omkring och är sur hela tiden..
Jag orkar med honom (och mig själv) på ett helt annat sätt när vi är här..
Kanske för att jag får avlastning men också kanske för att jag är sysselsatt?
I vanliga fall så går han på dagis femton timmar i veckan, mer än så får dom inte vara där om föräldrarna är arbetslösa.
Vi kämpar just nu med kommunen om att han ska få vara där åtminstonde tjugofem timmar i veckan, vilket hela familjen OCH hans personal på dagis tycker att han behöver.
Men resten av tiden så är han och jag hemma..
Oftast så är det bara vi två..
Klart att vi gör saker och inte bara sitter hemma hela tiden, men man blir lätt lite isolerad när man bor så långt bort från typ alla man känner..

Nej nu ska jag fan sluta skriva och hoppa in i en dusch tror jag!

See ya!